Blås&Knåda

• måndag-fredag 11-18
• lördag 11-16
• söndag 12-16
• .
• Stängt 24, 25 och 26 dec

blås & knådas medlemmar har bjudits in för att tolka temat PLATT och resultatet har blivit en utställning med inspiration i kakel, reliefer och plaketter.

• Vit- Grå- Svart (samt rödlistade)
• Anna Lena Rudolfsson fd Kauppi
• Konsthantverkare sedan 1995, då hon var med och startade Storsjöhyttan i Östersund, medlem i blås & knåda 2005.
• Sedan 2018 arbetar hon i egen verkstad och blåser oftast sitt glas på Kihlgrens glashytta i Hägersten. I sin ateljé i Lit monterar och graverar hon färdigt sina föremål.
• Motiven i Anna Lenas glasobjekt är ofta något annat än vad traditionen bjuder, det är bland annat vindkraftverk, hamnkranar, bläckfiskar och insekter. Till den här utställningen har hon även valt att gravera insekter som är rödlistade i Sverige. Så här beskriver hon sina tankar kring utställningen: ”I mitt konstnärliga arbete inspireras jag av hantverket kontra industri, jag är intresserad av att bevara känslan av den flytande glasmassan men samlar även på skärvor och spill ifrån industritillverkat glas för att införliva dem i mina objekt. Utställningen ”Vit – Grå - Svart (samt rödlistade)” fungerar som ett collage med mindre delar ihop plockade från mitt snart trettioåriga konsthantverkslivs arkiv. Förra gången jag ställde ut på blås & knåda var 2016 med utställningen Viride vitrum -Grönt glas, då hade jag arbetat med olika gröna nyanser. Denna gång ville jag testa hur det skulle se ut om jag bara jobbade i en svart-vit skala. Utställningen utforskar någon slags punkig art deco-estetik genom att utnyttja glasets kvalitéer, känslan av glasmassan tämjd av hantverkstradition och en stor lust att dekorera.”

• Radio Delight
• Stina Lord har sedan sin utbildning på Capellagården och Konstfack gjort radioapparater i keramik, senaste de visades var på Kaolin 2015. I och med utställningen Radio Delight återvänder hon nu till radioapparaten som form och tema.
• I Stina Lords keramiska apparater möts färg, form och funktion på ett underfundigt vis. Formerna för tankarna till utomjordiska svampar eller uråldriga monoliter, stenar formade av naturen själv men med högtalare samt volym- och frekvensrattar. Färgerna kan associeras med billack från 70-talet eller plast som bleknat med tiden, attribut från en närbelägen samtid.  Dessa skilda intryck skapar något som både känns främmande och hemvant.
• Kärnan i Stina Lords konstnärskap är hur vi människor interagerar med våra bruksföremål och hur funktionen föds i dialog med användaren. Tack vare sin taktillitet och mjuka formspråk bjuder Lords arbeten in till att brukas, samtidigt som de väcker vår nyfikenhet och ifrågasätter invanda mönster.
• Stina Lord bor och arbetar i Mörbylånga på Öland. Hon är utbildad på Konstfack i Stockholm och Capellagården på Öland.

 

• Tre medlemmar och fyra gästutställare har bjudits in för att fritt tolka temat MÖBEL i en utställning där lera och glas fått bli till faktiska, funktionella, möbler eller skulpturala objekt.
• Medverkande:
• Elias Båth & Isa Andersson
• Lisa Reiser
• Fanny Ollas
• Nina Westman
• Annette Alsiö
• Katia Colt

27 maj - 19 aug BEACH 2023- medlemsutställning med keramik & glas.

• blås & knåda har bjudit in 6 konsthantverkare att fritt tolka temat GEOMETRI .
• .
• Helena Malm
• Fredrika Linder
• Evelina Dovsten
• Carin Nordling
• Mari Pårup
• Lena Andersson

• MINNESMÄRKEN

VÄXT är en samlingsutställning där blås & knådas medlemmar blivit ombedda att göra krukor och para ihop dem med matchande växter. Krukan kan till exempel vara anpassad för växtens specifika behov, vara utformad för dess växtsätt eller helt enkelt bara passa växtens utseende och karaktär.

• GENOM VATTEN
• Jag gillar att blanda ihop saker. Precis så som det kan kännas när jag befinner mig stående på en gata och tänker samtidigt som jag tar in omgivningen med alla mina sinnen. Allt blandas i ett enda sammelsurium. När sedan processen med att urskilja, sortera, tolka vad jag just erfarit startar går jag åt ett annat håll och allt börjar om igen.
• Under de senaste åren har jag arbetat med begreppet gräns. Gräns som ett skeende, ett rum där förändring inträffar och där tillstånd glider över från ett till ett annat. Det kan vara stora händelser som när vi i Europa samlades och sa -Welcome refugees! För att ett år senare säga -Stopp, Gränskontroll! Gränsen mellan att välkomna flyktingar från Syrien till att vi tyckte att det var vi som behövde skyddas var gigantisk, både mentalt och faktiskt. Eller så kan glidandet mellan tillstånd vara små, vaga ögonblick i vardagen. Oavsett storlek av skeenden i gränslandet tänker jag att konsekvenserna av dessa försätter oss mänskliga existenser i en slags balansakt. En komplex men intressant plats.
• Till Utställningen på blås & knåda har jag fortsatt mitt arbete med tankar om Gräns men fokuserat på vatten. Titeln på utställningen har jag därför kallat ”genom vatten”. I min verksamhet rör jag mig i fältet mellan hantverk och konst där idé, teknik och materialitet samverkar. Jag blandar textilt arbete med laborerande inom glasområdet och numer tar rörlig bild allt större plats i mina installationer. Dessa kan liknas vid rumsliga collage. Min experimenterande arbetsmetod är mitt sätt att utröna och spegla den föränderliga, flyktiga tid som präglar vårt nu. Jag kommer att visa verk av glas, projektioner genom glas samt verk som är en hybrid av textil och glas.

I grupputställningen Figurin presenterar studerande från utbildningen Keramisk form på Nyckelviksskolan skulpturer som tar avstamp i figurintraditionen. De studerande har under en 16-dagarskurs, med vägledning av gästlärare Maria Boij, skapat individuella tolkningar av olika dikter. Verken utforskar bredare erfarenheter, spinner personliga berättelser och inbjuder till reflektion och samtal.

• Kristine är keramiker och bosatt utanför Arvika i Värmland. Här arbetar hon sedan femton år tillbaka både skulpturalt och bruksrelaterat med lergods som sitt huvudsakliga material. Arvika är en bygd med stark krukmakartradition. I den finner Kristine trygghet och förankring, samtidigt som hon ständigt utmanar och förnyar keramiken för att den ska vara levande och ha relevans idag.
• Det dekorativa fungerar som övergripande tema. Utifrån ord som smycka, pynta, förgylla, bård och mönster arbetar Kristine fritt och lekfullt med ornamentens inre kraft och vårt mänskliga behov av att smycka. Under de senaste åren har Kristine använt sig av dekortekniken sgrafitto. Tekniken innebär att man skrapar fram mönster, i det övre av två olikfärgade skikt, när leran fortfarande är mjuk. Det är en tidskrävande teknik som kräver tålamod, men där finns något fängslande i att från en helt ren yta arbeta fram ett heltäckande mönster, skrap efter skrap.
• Till utställningen på Blås och Knåda har Kristine även samarbetet med kollegan Joel Stuart-Beck. Joel har drejat vas och burk-former efter beställning som Kristine sedan har dekorerat. Samarbetet uppstod i förbindelse med Arvika Konsthantverks 100 års jubileum och en utställning där Hilma Person Hjelms konstnärskap var tema. Hilma var verksam i Arvika under 1900-talets början och tog ofta hjälp av de lokala krukmakarna för att få fram de former hon ville ha. Hilma inspirerar även i form och dekor och Kristine återkommer liksom Hilma ofta till naturens former. Skogens kottar, blommor, blad och knoppar väcker associationer till både jugend och folklore.

• I utställningen AVANTGARDISTISK DUKNING har vi bjudit in konsthantverkare inom keramik och glas för att duka upp till en spännande ät/dryck-upplevelse. Varje utställare har fått 60×60cm att förhålla sig till och har fått välja fritt vad som ska ingå i deras kuvert. temat refererar till - och inspireras av - fine dining och experimental cuisine.
• .
• UTSTÄLLARE:
• Tillie Burden
• Anna-Lena Kauppi
• Yoko Yamano
• Sven Möller
• Mimmi Blomqvist
• Linda Karlsson
• Jakob Danhard
• Rikard Palmquist

• LIV
• FRIHET
• Eva Bengtsson
• .
• Det vindlar när jag funderar på hur jag ska ge uttryck åt mitt arbete, mitt liv egentligen. Eller…. Illustrationen av mitt liv. Perspektivförskjutningar. Symbios. Ljus och mörker. Slitsamt arbete och lyckliga euforiska stunder. Passion och leda. Självförtroende och oro. Överlevnad och konstnärlig ambition. Experimentella ”resor” och funderingar. Hur ger man uttryck åt allt detta?
• .
• I norra Halland – i Frillesås, vid vattnet har jag min bas. Här finns naturen, stränderna havet och öarna. Här arbetar jag varenda dag när jag är hemma. Jag går mellan husen; bostaden och ateljén, jag är en stund i trädgården, jag vandrar med min kungspudel Yoko och följer vädrets och årstidernas växlingar, hejar på någon. Allt är viktigt för det jag gör i ateljén. .
• ”En sommarkurs i keramik, i mitten av 1970-talet, förändrade helt Eva Bengtssons konstnärliga uttryck. Måleriet fick stå åt sidan för det nyvunna intresset för att uttrycka sin konstnärlighet i den keramiska processen. Snabbt fick Eva sin egna personliga stil, som också har förändrats i takt med de fysiska möjligheterna att bränna (reduktionsbränning i gasugn) stora arbeten. Idag kan de färdiga verken bli över en meter höga. Detta skapar unika möjligheter för att arbeta med de stora krukorna, som har blivit ett signum för Eva. Tidigt blev också text, ord och symboler uttryck i Evas arbeten. Uttryck, med få bokstäver, med stor betydelse, med känsla för sinnesstämningar, önskningar, begär, livsnödvändigheter ... Alla har vi någon gång uttryckt oss på det sättet, i den tidiga skolgången, i tonåren, i telefonkladd och alla blir vi också på något sätt berörda av ett starkt konstnärligt uttryck på detta sätt. Nu är det inte enbart i keramiken Eva uttrycker sig så, utan även i stora vertikala arbeten i akvarell och gouache. Ibland i ett ständigt upprepande med hjälp av schabloner eller fritt med en graffiti-känsla. Vackert och sensuellt. Vårt behov av det känslomässigt dekorativa är något ständigt pågående och nödvändigt. Nödvändigt för att vi skall utvecklas i och med tiden. Och just där passar Evas konst in. Där vi får omslutas av konst och påminnas om LIV, LOVE, PEACE, PLEASE, KEL, ÖMHET, YES, FRIHET, SOL ….”

 

blås & knådas julutställning JULSTÖK är curerad av Kakan Hermansson.

• Stina Neander
• LIKA OLIKA
• Stina Neander är keramiker sedan 30 år, verksam i Stockholm och i Hälsingland. Hon är utbildad genom lärlingsskap, kurser och eget hårt arbete.

. Här berättar Stina om utställningen: Den här utställningen handlar om upprepning. Av den enkla runda formen. Med variation. Jag har drejat skålar i 4 olika storlekar. Dessa har jag bemålat med engober (tunn lerslamma med någon färgande oxid i) och glasyrer av varierande slag. Jag har lagt dem i olika lager och kombinationer, olika tjocklekar och konsistenser. Sedan bränt dem och letat efter färger, skimmer och skiftningar som tilltalat mig. Först var jag ute efter orange och och rött inspirerad av hösten. Men under arbetets gång upptäckte jag att jag tyckte mer om det grå, blågrå och bruna tonerna. Som hösten när den går mot vinter, eller som den förmultnade mörka jorden och den svala himlen ovanför. Som avslut och väntan på något nytt. Jag valde att följa det spåret. Jag har jobbat med 5 olika engober infärgade med tex järn eller mangan, eller gjorda av naturlig lera. På engoben har jag lagt en eller flera glasyrer. Ofta en Chun eller Nukaglasyr som innehåller mycket aska. Dessa kommer från den asiatiska traditionen. Ibland har jag bränt en skål flera gånger med nya glasyrlager ovanpå. Variationsmöjligheterna är nästan oändliga och utforskandet har varit mycket spännande. Jag har också undersökt skålens tyngd och form. Jag har vägt, drejat, mätt, bränt, känt, tittat och antecknat. Strävat efter en viss form och en viss känsla. Hur den ligger i händerna, dess siluett över bordet. De flesta skålarna är reduktionsbrända i gasugn (några i vedugn) till 1280-1290 grader. Med eldens hjälp har jag skapat ett syreunderskott som påverkar färgen och uttrycket på både lera och glasyr. Några är brända i vanlig elugn till samma temperatur men utan reduktion. 168 stora skålar har jag gjort under den här processen. Några  av dem kan ni se här.

• Torsdag den 6 okt: kl 17:00 - 18:00 Vi inleder med film, utställning i Övre Rummet och ”artist talk” mellan Annette Alsiö och Malin Stenholm. Vad kan hända när två så till synes olika konstformer möts? Likheter, skillnader och vilka dörrar öppnas när vi börjar leka med varandra.
• Fredag 7 okt kl 15:00 + 17:00: Dansperformance i utställningen i Övre Rummet och ”Artist Talk” mellan Annette Alsiö, Malin Stenholm och Åse Wallberg. Glas (hjärta) Dans = SANT!
• Lördag 8 okt kl 16:00 Söndag 9 okt kl 15:00: Interaktivt möte mellan publik och dans med Malin Stenholm och Jaakko Kulmala, med temat FORM och KROPP
• Medverkande i Övre Rummet under Sthlm Crafteweek 6-9 0ktober:
• Annette Alsiö Glasblåsare/konsthantverkare och medlem i blås&knåda
• Jazzdanskollektivet M Art Lab. Malin Stenholm dansare och koreograf Åse Wallberg dansare och koreograf Jakob Kulmala, dansare och koreograf

• • Annes skulpturala verk betraktar naturen i samband med människans identitet, drivkrafter och drömmar.
  • Hon kommer att visa nya verk med titeln ”bergtagen” Bergtatt på norska. Titeln används också av Thomas Mann i boken Der Zauerberg. Focus ligger på glasyrer som samspelar i flera lager och ger djup och liv.

• KRÄM
• Linn Sjöstedt är utbildad vid konstfack på programmet för keramik och glas och verksam i G-studion i Gustavsberg. I ateljén växer skulpturer i keramik fram som gör oss påminda om vardagens absurditeter. Verken kretsar kring samhällets påtryckningar på individen och ofta används vardagliga objekt som dom flesta kan relatera till. Det är viktigt att betraktaren får en direkt ingång till verken och gärna också interagera med dem. Det är leran tillsammans med andra material som triggar igång hennes skapande och det är i dessa materialmöten som berättelserna uppstår, som till exempel i serien ”Keramisk bondage” en serie krukor där spännbanden kämpar för att hålla ihop leran som vill flöda ut likt valkar på en kropp. Leken med ett materials förväntningar fascinerar och det tar sig ofta uttryck i en slags mash up av skulptural majolika och popkonst.
• Till utställningen på blås & knåda har inspiration tagits från hudvårdsindustrin där krämer lockar med konsistenser, ritualer och den perfekta hyn. Materialiteten i krämer, en inneboende lust att ta och känna på. Ett slags materialporr som också Linn Sjöstedts konstnärskap bottnar i.

• MINNESKAVALKAD
• Så mycket som man glömt, som man ändå tror sig komma ihåg. Och tvärtom.
• I denna utställning har jag utgått från flyktiga minnen som flyter runt i mitt huvud och sällan håller sig stilla tillräckligt länge för att pussla ihop vartifrån det kom. Ett virrvarr av bilder, dofter och känslor, ibland så flyktiga att om jag så mycket som försöker se på dem så går de upp i rök.
• Ett möte mellan nytt och gammalt, med hjälp av otaliga tekniker och en del gamla pressformar från Reijmyre glasbruk där jag är upplärd. Ett möte mellan mina minnen och någon annans. Genom ett möte mellan glasets förföriska kvaliteter och texturer som ger intryck av motsatsen vill jag framkalla en spänning i materialiteten och överföra det jag inte kan sätta ord på till skulptur i vad som var tänkt vara miniatyrformat.

   

• Text av Petter Eklund, skribent

• ÖPPETTIDER UNDER SOMMAREN
• 28 maj - 18 juni öppet tis-sön, stängt måndagar
• 19 juni - 20 juni stängt
• 21 juni - 13 augusti öppet ons-lör, stängt söndag, måndag, tisdag

Vi har bjudit in sex konsthantverkare som i övre galleriet fritt fått tolka temat SPORT Medverkande: Erika Kristofersson Bredberg Katia ColtAmy Worrall Anna Broström Ek Sara Lundkvist Linn Sjöstedt

• I Saras konstnärliga arbete inspireras hon av magiska fenomen, spiritualitet och science fiction. Hon är intresserad av att få glasobjekten att spegla människans begär, hopp och drömmar. Utställning IN BETWEEN fungerar som ett vägskäl och ett väntrum. I detta gränsland med artefakter som skulle kunna komma från en annan värld, från det mystiska mörkret till regnbågens alla färger.
• Utställningen utforskar New Age estetiken genom att utnyttja glasets kvalitéer, genom att lyfta fram andra uttryck i materialet än vad vi vanligtvis förknippar med glas. I Saras händer förkläs glaset till att imitera andra material och hon tänjer på dess egenskaper och får glaset att bete sig på nya och oväntade sätt.
• Genom att ifrågasätta strukturerna inom de traditioner och tekniker som är typiska för hantverket och med ett intresse av att utforska kulturella aspekter gör Sara en konstnärlig undersökning i glas baserad på värderingar, estetik och sociala aspekter kopplade till materiella artefakter.

• ALLMOGE
• Vi har bjudit in sex konsthantverkare till övre rummet för att visa sina tolkningar av temat allmoge.
• Medverkande: August Sörensson, Kina Björklund, Carl-August Sandgren, Tove Blanck, Marie Söderholm och Rikard Palmqvist

• Crazy cat lady
• Jag arbetar oftast med föreställande skulptur i keramik men inför den här utställningen har jag breddat uttrycken och lekt med olika traditioner, stilar och ideer. Skulpturer som refererar till klassiska grekisk konst möter fransk salong, skräckromantik, prål och kitsch i ett galet kuriosakabinett fyllt av katter och tanter.
• Mina gestaltningar kretsar kring “tanten” och synen på det åldrandet. Det startade när jag arbetade i hemtjänsten. Jag såg fördomar och förutfattade meningar om hur en tant borde se ut, klä sig och bete sig, föreställningar som väldigt sällan stämde överens med vad jag mötte i verkligheten. Bilden av den mysiga bullmormoderen som levde enbart för barn och barnbarn ställdes emot hon som sköljde ner kvällsmedicinen med rödvin, smygrökte under fläkten och gömde cigaretterna för barnen. Den ensamma, sorgliga änkan ställdes emot kvinnan som hela sitt liv definierats och definierat sig själv utifrån sin kvinnoroll, dotter, moder hustru, och för första gången i livet hade friheten att vara helt sin egen. Föreställningen om en sörjd ungdom ställdes mot tanten som glatt la upp sina långa bröst på bordet för att lufttorka efter duschen. Jag såg förvisso en del sorg, ensamhet och utsatthet men trots det är det den kraft, frihet och det oberoende som kan komma med åldrandet som jag tagit med mig. Under åren har mitt arbete tagit sig från att skildra situationen inom hemtjänsten till att fantisera mer fritt i hur ett alternativt åldrande kan se ut när man lösgör sig från förutfattade meningar. Hur vill jag att min framtid ska se ut? Vilka alternativa förebilder kan finnas?
• För mig ger begreppet Crazy cat lady en bild av vad som händer när en äldre kvinna tar makten över sitt eget liv, lever ensam och oberoende av samhällets normer. Då betraktas hon plötsligt eccentrisk, galen och kanske rent av farlig.

• I utställningen Figurin presenterar elever på Keramisk Form, Nyckelviksskolan, skulpturer som tar avstamp i den historiskt rika figurintraditionen. Arbetssättet har varit fritt och associativt. Verken utforskar bredare erfarenheter, spinner personliga berättelser och inbjuder till reflektion och samtal.

• ÅRTAL - I denna utställning har blås & knådas medlemmar bjudits in för att återge varsitt slumpartat årtal. Årtalen har valts ut utan någon särskild historisk händelse i åtanke och är öppna för varje konstnär att tolka fritt.
• .

• GRAND CANAL
• Ragnar Klenell. Edsbjörke Studio
• .
• I den här utställningen har jag använt inspiration från olika resor och upplevelser i Italien. Framför allt från besök i Venedig. Jag har tagit utgångspunkt i en målning av Pietro Bellotti som verkade under 1600talet. Den finns i Gallerie dell’Accademia i just Venedig. Bilden sägs vara panegyrisk, det vill säga ett överdrivet lovtal. Ett porträtt av konstnären i förundran över kulturens motsägelser och beskrivs som ett av de mest unika och stämningsfulla av de många verk av Bellotti och exempel på hans förmåga att fånga olika mänskliga känslor. Hans intresse för det syns i många andra självporträtt. Bilden föreställer en ung man med ett äpple i högerhanden och en stav i sin vänstra. Han tittar på betraktaren med ett spänt uttryck i ansiktet. Ögonen är det som fångade mej. ”Se mej det är något jag vill säga till just dej.” Den väcker många spännande tankar och frågor. Sent i mitt liv reste jag för första gången till Venedig, denna mytomspunna plats. Jag hade ett visst motstånd som kanske var förknippat med laddningen i platsens relation till glasets historia och alla tekniker med namn som Murini Reticello Batutti Millefiori Incalmo Filigrana.
• Mötet med den vackra staden när det till sist blev av, startade något nytt i min arbetsprocess. Kanalen som delar staden,Canal Grande, visade sig vara huvudgata med olika hållplatser att förhålla sig till för andra färdriktningar. Att få se logistiken där allt sker på vatten är fascinerande. De stora palatsen runt kanalen, många i förfall var trots det förunderligt vackra. Så mycket historia så mycket kultur och konstupplevelse. Varje år i maj har jag sedan dess rest tillbaka.  Långsamt tog jag också in delar av det historiska glasets tekniker på mitt sätt och har även inspirerats av den överdådiga rikedomen och de stora festerna som Venedig vittnar om. Idag är det turister som jag själv som är en stor drivkraft för stadens skådespel .
• .
• Amore mio ho trovato casa.
• La bellezza e la complicità
• Brilliam’ più luminosi d’un tramonto sul mar Prendiamoci l’eternità
• Guardami, Guardiamoci. Guardami mio amor
• Brilliam’ più forte delle stelle polari
• E dal gelo’il sol sorgerà

• .
• My love I have found a home
• Beauty and complicity
• We shine brighter than a sunset on the sea
• Let's take eternity together
• Look at me, let's look at each other. Look at me my love.
• We shine brighter than all the polar stars
• And from the frost the sun will rise

• MAKALÖS JUL
• medlemsutställning
• 27/11 - 30/12 2021
• .
• Julöppet:
• mån-fre 11-18
• lör 11-16
• sön 12-16
• .
• (stängt 24-27/12)

 

Ordet symbol kommer av grekiskan symbolon, som betyder ”kännetecken” En symbol kan tex vara en bild eller ett tecken. Vi omges idag av många symboler och nya tillkommer och aktualiseras i vissa tider som tex ”black lives matter” och ”håll avstånd”.

Symboler har varit inspirationen till denna utställning där Eva låter dessa bilda mönster på sina kärl och skålar. Dels genom printade dekaler eller mönster som stämplas fram i leran. Stämplar som hon karvar ut i lera och bränner för att sedan sakta bygga upp ett mönster på det kavlade godset. Den underliggande svarta leran gör att mönstret framträder på ett tydligare sätt.

Eva har arbetat som yrkesverksam keramiker i Stockholm och Djurö sedan 1990 och är mer eller mindre autodidakt, med utbildningar som Keramiskt Konsthantverk i Örebro,”Drejarskolan i Helsingborg”(Rönnowska skolan) och även som assistent åt keramiker i Australien vilket gav många nya influenser.

• EXPERIMENT
• Till denna utställning har vi bjudit in tre konsthantverkare som tar sig an sina respektive material på ett undersökande och ickekonventionellt sätt. Vårt övre rum förvandlas till ett konsthantverkligt laboratorium där besökare kan få möjligheten att uppleva alltifrån den första keramiken på mars till leran som energialstrare.
• .
• Medverkande: Minna Rombo Zetterlund, Emma Friberg och Ivana Králíková

• Erkänna eller hota
• .
• ”Mitt konstnärskap kan vara ett sökande genom längtan, väntan och förväntan. Det är framsida och baksida som möts - inuti och utanpå – och som bjuder in och stänger ute i form av ett hål eller ett fönster. I varierande skala pågår ett berättande om det platta och skulpturala. Genom material letar jag efter kvaliteter som balanserar, utmanar, bär och brister. Jag rör mig i gränslandet mellan det föreställande och det abstrakta. "
• .
• Anna Tedestam, f. 1991 är skulptör och målare utbildad vid Konstfacks kandidat och masterprogram med examen 2019 från keramik och glas.

• Kaos kontra kategorisering.
• Att leva i kaos är stressande, varje sekund innebär nya intryck och beslut.
• I strävan att förstå och förutse skeenden i vår omvärld har människan skapat olika paradigm, teorier om både materia och andlighet. Positivismen baserar sina slutledningar på fakta. Vart letar vi efter dessa fakta och hur länkar vi sen ihop dem till ett teorem, en världsåskådning?
• Djup och konstrast i samspel med ett generöst naturligt formsökande har lyst igenom arbetet under åren. En ständig utveckling och undersökande gör resan lång och händelserik. Att ha ögat vaket och redo att upptäcka tillfället då uttrycket/anden skiner igenom och ger formen liv är essentiellt.

• Elisabeth Ottebring är keramiker från Stockholm med ateljé på södermalm.

Utställningens objekt har Valdas tillverkat under de senaste fyra åren och det är huvudsakligen skulpterade människohuvud. Huvudena är abstrakta utan att ha några specifika ansiktsdrag och symboliserar människan som härskare över planeten jorden. Objekten speglar människans förhållande till naturen, närmiljön,  samt relationen till sig själv och andra människor. Massproduktion, mänsklig påverkan, klimatförändring och digitalisering står i fokus. Valdas Kurklietis bor och arbetar i Stockholm och är utbildad på Litauens Academy of Art i Kaunas där han tog sin magisterexamen 2002 och har sedan dess varit verksam som keramiker och haft utställningar runt om i världen.  

BRUNT är en hyllning till naturmatrialen glas & lera som båda har bergarter som huvudkomponent, därför färgar vi nu ÖVRE RUMMET i diverse jordiga toner. Samlingsutställning med verk av: Maya Strandberg, Sandra Österling, Kristine Thenman, Jonas Lindholm, Nilla Eneroth, Ulla Gustafsson, Karol Zarbock och Linn Sjöstedt.

• Sol vind och vatten
• Ännu spelar syrsor
• till vindarnas sus
• Ännu rullar kulorna
• på skolgårdens grus
• Och än strålar solen
• på brunbrända ben
• Ännu ruvar fåglarna
• fast timmen är sen
• Det finns tid till försoning
• Innan dagen är förbi
• För jag tror, jag tror på friheten
• jag lever i
• Och är det inte verklighet
• så drömmer jag......
• // Ted Gärdestad

• CONTRASTS
• The exhibition Contrasts is an exposition of white / black sculptures.
• Ceramic works from several different series of sculptures collected from 2011-2021 have been selected for the exhibition. The guiding and unifying concept is the interplay of white-black shapes. The interaction of contrasts creates a dynamic between similar and different  - black - white - large - small - which gives a living dynamic in the static composition.
• Exhibition materials are black and white porcelain and stoneware.

 

• WHERE TROUBLES MELT är en kurerad utställning i övre rummet där tre unga keramiker har bjudits in utifrån deras liknande konstnärliga teman. En röd tråd som vi ser i deras arbeten är lekfullhet, glädje och berättande med ett visst vemod i grunden, där arbetssätten skiljer sig, mer eller mindre åt, men där de färdiga objekten möts i ett liknande uttryck av nostalgi. I utställningen ser vi referenser till amerikana, 50-tal, populärkultur och sagor och varje objekt har en historia.
• Truls Mårtensson
• Mathilda Carlsson
• Tove Blanck

Våglängder

• Ammy Olofsson är glaskonstnär med masterexamen från Konstfack. Sedan 2016 arbetar hon med blåst och varmskulpterat glas i kombination med elektronik. 2017 började hon att experimentera med glas, elektronik och ljud tillsammans med ljuddesignern Alexandra Boutsi.
• .
• I Våglängder har Olofsson inspirerats av glasets materialegenskaper, både ur ett naturvetenskapligt, materialtekniskt och ett konstnärligt, estetiskt perspektiv. Hon samplar olika elektriska kretsar från primitiva synthar och överför dem till glasskulpturer. Glasskulpturerna kopplas ihop med varandra till en större organism, en futuristisk amöba, en dröm om en föränderlig modulärsynth bestående av enbart glas, flätade koppartrådar och enskilda elektriska komponenter lödda direkt mot glaset.
• .
• Våglängder är lika delar en ljudinstallation, ljusinstallation och ett elektriskt glaskonstverk där ljuset spelar på glasinstrumenten, både visuellt och hörbart. Ljud spelas upp genom en högtalare bestående av enbart glas, koppartråd och magneter. Toner skrapar svagt mot hårda planglasskivor som emot sin vilja får agera högtalarmembran. Former och ljudkaraktär styrs av materialet samtidigt som varje elektrisk krets är planerad in i minsta detalj. Våglängder är experimentell Lo-fi där ambitionen att utmana materialet glas hela tiden är viktigast.
• .
• I mitten av 1700-talet skapade Benjamin Franklin sin glasharmonika – ett instrument uppbyggt av blåsta glasskålar som roterar på en gemensam axel och spelas på genom att man rör kanterna med fuktade fingrar. Dess popularitet blev kortlivad, kanske på grund av praktiska problem som att få den att höras tillsammans med de andra instrumenten i en stor konserthall, eller kanske på grund av ryktena som fanns kring instrumentets påverkan på den som spelade eller lyssnade. Glasharmonikan påstods försätta musikern i ett mörkt, melankoliskt tillstånd, göra lyssnare sjuka och deprimerade och i värsta fall galen om man inte var tillräckligt försiktig. I början av 1800-talet hade man nästan helt slutat använda instrumentet.
• .
• Utställningen Våglängder är ett nedslag i ett projekt jag har arbetat med sedan 2017. Jag var artist in recidence på Royal College of Art i London och träffade där Alexandra Boutsi som är ljuddesigner. Jag hade i mitt examensarbete från Konstfack 2016 arbetat med glas i kombination med elektriska kretsar och vi bestämde oss för att tillsammans utforska ljud i kombination med glas och elektricitet.
• Glas har en unik, skör resonans, ett tunt men unikt ljud, som kan upplevas som både vackert och obehagligt. Jag och Alexandra Boutsi ville undersöka möjligheterna för materialet genom att utforska dessa kvaliteter när vi 2017 skapade My Great Gizmo, en fungerande högtalare i glas enbart uppbyggd av glas, magneter och koppartråd. My Great Gizmo visades under 2017 på National Liberty Museums (Philadelphia, USA) utställning Sound + Vision, då tillsammans med en mp3spelare som spelade upp ett specialgjort ljudverk. I Våglängder använder jag My Great Gizmo för att spela upp ljud skapade av elektriska kretsar. Jag har till utställningen tillverkat ett instrument inspirerat av en theremin men som reagerar på ljus samt en primitiv synth med ljuskänsliga osillatorer och en sequencer.
• Koppar är en av få metaller som är kompatibel att kapsla in i smält glas, koppar är även den metall som används i kretskort och kablar för att   leda elektricitet. Glaset isolerar från elektricitet och därför har jag valt att använda glasskulpturer istället för kretskort i plast för att skapa de elektriska instrumenten. Elektriska komponenter är lödda direkt på glasskulpturerna och betraktaren kan på så vis utforska kretsen fritt och följa det som vanligen ligger gömt inuti elektriska apparater. Allt glas har formats varmt i en experimentell och intuitiv process i glashyttan, samtidigt som koppartrådarnas placering inuti glaset hela tiden är noga uträknad. Exakt planering och stor precision med koppartrådarna krävs för att få kretsen att fungera. Den inneslutna kretsens uppbyggnad påverkar objektens formgivning men det varma glasets naturliga rörelser formar också det slutgiltiga resultatet. Som en symbios av form skapad av strikt funktionella skäl och ett fritt flödande material.
• Glasets materiella egenskaper innefattar förutom resonansen och förmågan att isolera elektricitet också förmågan att sprida och bryta ljus. Glas används i optiska instrument för dess höga precision, i kristallkronor för att det sprider ljuset vackrare än plast och är det enda material som låtit människan se ljuset från stjärnor längre bort än vad blotta ögat når. Min installation är därför både en ljudinstallation och en ljusinstallation där ljuset spelar på glasinstrumenten, både visuellt och hörbart. Ljuset är stråken som spelar på glaset men en stråke som kan komma åt även genom att lysa genom själva instrumentet på grund av dess transparens.
• Det här är ett pågående projekt, en futuristisk amöba, en primitiv, fragmenterad synth, en sciencefictiondröm, ett lågteknologiskt, växande modulärinstrument av glas i sitt första utvecklingsstadie. Livet uppstod under vattnet när ljuset sipprade in. I ett dunkelt, blått skuggspel eller ljusspel utspelar sig Våglängder. Benjamin Franklins glasharmonika har här morphat till ett elektriskt experiment men materialets sällsamma våglängder är de samma.

• Maria Ängquist Klyvare är mest bekant för sina femtiotal konstnärliga gestaltningar runt om i landet på platser som Stockholms tunnelbana, på sjukhus, i skolor och senast 2018 på Friends Arena, Solna. Hon har haft ett flertal separatutställningar samt lett och medverkat i konstnärliga projekt både i Sverige och internationellt, till exempel projektet China Girl som visats i Kina, Tyskland och runt om i Sverige. Utställningarna Hamam – det turkiska badet och Sharing Waters, gjorda i samarbete med arkitekt Ulla Kastrup, har visats både i Sverige och i Turkiet.
• Utställningen Silent Cry tog sin första, tankemässiga form under de tre månader i slutet av 2019 då Maria var inbjuden till en artist in residence-program i staden Jingdezhen i Kina. En stad som är ursprunget för all världens porslin. Med utställningen, som till stora delar är skapad i Kina, vill hon berätta en historia om en dröm hon hade och den verklighet vi alla lever i. Vid en första anblick ser verket ut som traditionella kärlformer men tittar man noga, framträder siluetter av människor som har makt över vår värld idag.
• "Jag hade en dröm om arga män med makt, som skrek mot varandra med vidöppna munnar, men det kom inget ljud, ingenting hördes. Jag vaknade med klappande hjärta och en känsla av vanmakt. Vad handlade drömmen om?
• Vi lever i en tid av kollektiv ångest, med mycket vrede och aggressioner, men också sorg och rädsla. I en tid av polarisering där somliga ser sig som förlorarna i en föränderlig värld, och andra, ser sin och naturens existens hotad av de som inte vill släppa sina privilegier och ta ansvar för framtiden. Vi vet idag att vi befinner oss nära en miljökatastrof, eller rättare sagt – vi befinner oss mitt i den. Men det sker tyst, så tyst att vi knappt märker något. I mina vakna tankar tog drömmen form – i utställningen Silent Cry.”

• GRÄNSMARKER
• En mustachprydd kepsman, klädd som en gran.
• Lika undrande bredvid, står frun likadan.
• Från skogens utkanter har de kommit,
• ett myller av djur och skogsväsen.
• Nu står de i elljusspårets sken och tittar så uppfordrande på oss.
• .
• -Vad är det ni vill?
• .
• Människan har i alla tider förmänskligat naturen för att göra den begriplig och mindre skrämmande. Vi läser in ett ansikte i en knotig stam och katalogiserar, namnger och mäter. I tusentals år har vi försökt tämja naturen - men den talar ett annat språk.
• .
• Mari Pårup ställer nu ut för sjunde gången på Galleri blås & knåda.
• Hon har sedan sin examen på Konstfack varit verksam som keramiker i Stockholm. Mari har alltid arbetat skulpturalt och de senare åren mer och mer figurativt i den berättande traditionen.

• Utställningen Sand visar 4 keramiker som jobbar med sandgjuten keramik.
• Således visas fyra olika sätt att använda sig av sandgjutning, en teknik där yta, form, process samt slump styr konstnären mot det slutgiltiga resultatet.
• Vi får möta tre svenska keramiker samt en dansk keramiker som alla visar sitt personliga sätt att finna sin väg i sandgjutning.
• Karolina K Eriksson (SE)
• Rikard Palmquist (SE)
• Sven Möller(SE)
• Claus Domine Hansen (DK)

• Gränssnitt 接觸面 Utformningen av en viss förbindelse mellan olika objekt som samverkar. Interaktionen mellan människa och maskin blir till form. En form, två material. Transparent möter opak, keramik möter glas. Likheter och olikheter, var för sig eller i grupp. 

En linje ritad på ett papper, en enkel slinga blir till en sluten form som kan reproducera och ansluta till varandra i en oändlig kedja. Det kan vara identiskt men irrelevant, så lika men så olika. Linjen överförs till digital form, blir tredimensionell för att sedan skrivas ut genom 3D skrivare för keramik och CNS-skärs ut i trä för glas till en negativ form, där glas och lera pressas och expanderas för att bli ett kärl. Upplaga om 35 unika kärl.
Glaserat stengods och blåst glas.

.

• Normal Object Factory Konsthantverk och design-duo som består av keramikern Alexandra Nilasdotter (f. 1991, SWE) och Glaskonstnären Chien Kuang Liu (f. 1988, TW)
Båda med en kandidatutbildning i Keramik och Glas från The Royal Academy of Fine Arts i Danmark, och Chien Kuang med en Master från CRAFT, Konstfack. Verksamma i Gustavsberg, Stockholm. Med inspiration från Svensk och Taiwanesisk designhistoria, traditionellt hantverk och mötet mellan dessa två kulturer arbetar Normal Object Factory med olika material, så som glas, keramik och trä.

.

• The design of a certain connection between different objects that interact. The interaction between man and machine becomes form. One shape, two materials. Transparent meets opaque, ceramics meets glass. Similarities and differences, individually or in groups. 

A line drawn on a piece of paper, a simple loop becomes a closed shape that can reproduce and connect to each other in an infinite chain. It can be identical but irrelevant, so similar but so different. 
The line is transferred to digital form and becomes three-dimensional, 3D printers prints a mother, an original. CNS machine cut wood and in the negativ space glass and clay be pressed and expanded to become a vessel. Limited edition of 35 unique vessels. 
Glazed stoneware and blown glass.

.

• Normal Object Factory Craft and design duo run by ceramicist Alexandra Nilasdotter (b. 1991, SWE) and glass artist Chien Kuang Liu (b. 1988, TW) Both with a bachelor's degree in Ceramics and Glass from The Royal Academy of Fine Arts in Denmark, and Chien Kuang with a Master from CRAFT, Konstfack. Based in Gustavsberg, Stockholm.
• With inspiration from Swedish and Taiwanese design history, traditional craftsmanship and the meeting between these two cultures, Normal Object Factory works with different materials, such as glass, ceramics and wood. Contemporary craft objects, design for industry and small-scale studio production.

• UNIKAT
• En samlingsutställning med åtta av blås & knådas medlemmar. Medlemmarna visar unikt glas och unik keramik, objekt som inte så ofta finns i blås & knådas butik.
• Medverkande medlemmar:  
• Annette Alsiö
• Lena Andersson
• Åsa Jacobsson
• Linda Karlsson
• Gunilla Kihlgren
• Eva-Marie Kothe
• Mari Pårup
• Linn Sjöstedt.

Medlemsutställning curerad av Synnöve Mork.

• ”Min inspiration är det jag ser varje dag. Till och från jobbet, med tunnelbanan över bron mot Gullmarsplan där grönskan och betongen dyker upp och ger mig en hisnande känsla. Utsikten från mina fönster på Söder, de svarta hustaken. Ljus och skugga i ständig förvandling.”
• .
• Vi har lärt känna Barbros arbete genom hennes omsorgsfullt byggda, luftiga cylindrar där en stark känsla för rytm och balans är tydlig. Utöver detta har hon under alla år haft idéer och en lust att arbeta med kakel i större skala.
• .
• Inför denna utställning har hon gett sig i kast med just detta, testat olika leror och låtit sina välbekanta stengodsglasyrer skapa ytor i ytan. Det har blivit improvisationer i kakel. Barbro är uppväxt i Fränsta utanför Sundsvall, utbildad på Konstfack i Stockholm. Hon bor i Stockholm och har sin ateljé i Gustavsbergs porslinsfabrik.

• Keramik: Eva-Marie Kothe-Sjöholm
• Musik: Elsbeth Bergh viola, Anna Gustavsson slagverk, Anna E Weiser röst
• En utställning i tider av osäkerhet med kärl, ljud, och ord.
• Eva-Maries ringlade/ristade kärl blir behållare för ord och musik.
• Kärlen, stora, enkla och stillsamma, står tillsammans i rummet.
• Ljuden, säregna av viola, röst och kärl blir till musik som fyller detta rum.
• Orden som är, blir poesi; viktiga ord i tiden. Tillsammans med klangerna letar sig orden av J. Wrangborg, G. Snyder, B. Torsson, B.Brecht vidare.
• Efter konsert och performance kommer musiken att finnas att lyssna till under utställningens gång.
• .
• -Konsert Ljud av Kärl fredag 2 oktober kl 17.00 på ”Tegen2” Bjurholmsgatan 9B
• .
• -Performance med musiker på blås & knåda lördag 3 oktober kl 15.00 och 16.00.

• Anomalier
• [avvikelse från det normala]
• Ett materialinriktat äventyr där jag sökt glasets associativa egenskaper.
• Jag har klivit ut ur skapandeprocessen av de funktionella föremålen, bruksglaset, där snabbhet, repetition, centrering, gravitation, totalt fokus, av ett material i ständig rörelse, är avgörande.
• Här har glasblock gjutits till form, fritt från användandets tydliga ramar. Vilka föremål föds ur denna väsensskillda metod? Hur ser min natur ut, när varje moment kräver tid, tålamod, väntan och planering.
• Det flödiga i materialet byts ut mot tyngd, skrovliga ytor och struktur.

• VÄRLDENS ÄNDE
• Ibland tar en världsbild slut och ersätts av ny uppfattning om verkligheten. Under arbetet med utställningen har jag haft Tycho Brahe i tankarna, astronomen som i en brytpunkt mellan världsbilder envist höll kvar vid och försökte bevisa den äldre.
• Jag har arbetat med ett utforskande av färg, geometri och material. Geometriska bilder kanske föreställande, eller tecken och symboler. Begrepp som inte är ställda mot varandra utan sammanflytande.
• .
• .
• Petra Thorgren är utbildad på bland annat Konstfack och KKH. Bor och har ateljé i Midsommarkransen utanför Stockholm. Har arbetat med skulpturala objekt, bruksföremål, installationer och gjutit fönster som utsmyckning. Blandar ofta högt och lågt, samt material och tekniker.

• MEDVERKANDE UTSTÄLLARE ÄR:

  • Moa Edlund
  • Linda Karlsson
  • Kristina Kirkkopelto
  • Matilda Kästel
  • Leijra Lauberg
  • Andrea Scholze
• .
• .
• .
• DJUR
• Kanske tar vi dem för givet - småfåglarna vid matstationen utanför köksfönstret, humlorna som surrar kring den blommande sälgen eller hararna som rör sig i stadens parker.
• Kanske irriterar vi oss på dem - myggen som väcker oss i sommarstugan, rådjuren som betar av tulpanerna eller räven som gräver upp bokashin i rabatten.
• Kanske njuter vi av deras sällskap – hunden som glatt hälsar välkommen hem, fiskarna som skapar ett lugn i väntrummet på vårdcentralen eller älgen som, en kort stund, uppenbarar sig i skogsbrynet under promenaden.
• Kanske är vi rent av beroende av dem – insekterna som pollinerar våra grödor, bakterierna som hjälper till i våra matsmältningssystem eller maskarna som omvandlar vårt avfall till bördig jord.
• Människans relation till djuren har blivit trassligare än någonsin och det pratas om att vi håller på att äntra en ny, allvarlig, massutrotning. Bidöden är ett faktum som vi inte längre kan blunda för, stora delar av korallrev bleks och runtom i världen blir mängder med arter av med sina hem på grund av skövling av enorma mängder skog. Kanske skjuter vi oss själva, gång på gång, i foten i takt med att vi distanserar oss från djur och natur? Kanske tappar vi respekten för- och kunskapen om arter i och med urbanisering och digitalisering?
• I denna utställning behandlar inbjudna konstnärer, just, vår relation till djuren.

Heidi Hirengen Fischer har från första början varit nyfiken på leran som material. Det har kavlats, drejats och byggts. I kombination med att hon är en rastlös person, förändras uttrycket hela tiden. Leran var från början den stora kärleken, men med tiden har arbetet med ytan hamnat mer i fokus. I den här utställningen låter hon bilder få berätta om vardagliga funderingar, sånt hon inte riktigt förstår eller annat hon tycker om och vill lyfta fram. Popkulturen har alltid funnits med som stor inspirationskälla. Inför Popart Republic har hon i ett samarbete med keramikern Carin Nordling fått till större ytor att jobba på och uttrycket har förfinats både rent tekniskt och konstnärligt. Heidi har en önskan till er besökare: Enjoy!

• SOMMARÖPPET
• Öppet 16 -18 juni
• Stängt 19 - 21 juni (midsommarhelgen).
• 22 juni - 15 augusti gäller följande:
• Öppet onsdag-lördag.
• Stängt söndag, måndag, tisdag.
• Öppettider: Ons-fre 11-18, Lör 11-16

• Stockholms längsta bord - en sommarservering på blås & knåda. Dukning för 37 och en buffé. Vi har dukat för en sommarfest på ett underbart imaginärt lantställe i Skärgården där värdparet under många, många år har samlat konsthantverk. Inte två tallrikar är detsamma, eller har samma storlek. Här finns en mängd intressanta små och stora skålar, tallrikar, koppar och glas, kannor, vaser och skulpturala unika centerpieces. Alla har tagit med sig något till den gemensamma buffén.
• Välkommen!
• Sommarutställningen med alla blås & knådas medlemmar är kurerad av skribent och fotograf Rigetta Klint som också har fotograferat bifogade pressbilder. Rigetta Klint står bakom printbookazinet HÅNDVÆRK och onlinemagasinet haandvaerkbookazine.com (tidligere SLOWFASHIONhouse.com)
• Rigetta var verksam i Stockholm under åren 2006-2016, numera är hon Köpenhamnbaserad. Printbookazinet HÅNDVÆRK gavs första gången ut hösten 2019, no. 2 kom i mars 2020. Bookazinet kommer ut på danska och engelska. I Stockholm säljes det i Konstig och Papar Cut. Rigetta Klint skriver: ”Det er en stor heder att få jobba med blås och knåda i Stockholm som är min hemby no 2”.
• Pressbilder
• Fotograf Rigetta Klint/HÅNDVÆRK bookazine ska krediteres där bilderna publiceras.

• Du Jag Döden
• "Vad tror du på?" frågade han. "Kan vi inte prata om det existentiella?"

• Ämnet överrumplade mig en aning, det var inte det vi brukade diskutera en kväll mitt i veckan.
• Man skulle kunna skylla ifrån sig på samhällets krav och småbarnsåren eller sociala medier kanske. Tröttheten om kvällarna som är så förlamande att man bara vill parkera sig i soffan och äta fett och salt.
• De har glidit iväg och blivit svårare att få fatt i, de där stunderna av lugn och eftertanke tillsammans. Det sekulära samhället vi har och den ekonomiska struktur som vi lever i stressar och driver oss längre och längre ifrån det ursprungliga och lugna. Längre ifrån det andliga?
• Men även om vi inte pratat andlighet på länge så har även jag börjat fundera mycket kring detta i min praktik det senaste året. Jag har priviligierad tid för eftertanke och reflektion i min ateljé. Mitt arbete är terapi, en kanal att kommunicera det som känns svårt att uttrycka på annat sätt.
• Kanske är det medelåldern som gör att jag och flera i min omgivning börjar bli mer mottagliga för de existentiella frågorna. Kanske är det naturligt att fundera över alltings förgänglighet och vad som händer sedan, efter vi dör? Har halva mitt liv gått nu? Ska jag fortsätta leva som jag gör eller behöver någonting förändras?
• Människors inre liv och relationer är återkommande teman för mig. Jag intresserar mig av psykologi, minnen, våra innersta känslor och samspel mellan människor. Jag tänker på vad som påverkar oss till att bli dem vi är, vad som gör oss olika eller binder oss samman.
•  
• Ida Erika Abrahamsson
• @idaerika.abrahamsson
• @idaerika_studio
• www.idaerika.se
• Fotograf
  Stina Gränfors.

• Under kulturnatten kommer vi streama en film om Monikas arbete.
• Här kan ni se en teaser!
• Och en onlineutställning.

• KONSTHANTVERKSPODDEN har nu gjort ett specialavsnitt om utställningen SEANS 'Den Gemensamma Hjärnan’ guidar genom utställningen och ger er ett digitalt altenativ till att befinna sig på plats... Eller så vill du bara veta mer. KONSTHANTVERKSPODDEN hittar du på iTunes, acast och Spotify.
• .
• .
• Den Gemensamma Hjärnan; Ida Netterberg, Lisa Maria Petterson, Petter Rhodiner & Evelina Dovsten
• Ta plats i vår gemensamma hjärna och bli en del av den. Lyssna på dess sorl och låt det blandas med dig eget sorl. Vems tanke är vems? Vad blir vi tillsammans? & hur tar det uttryck i material?
• På grund av den rådande situationen använder vi oss i denna utställning av vår egen kanal och publiceringsverktyg Konsthantverkspodden. Under utställningsperioden kommer vi där publicera material som korresponderar med utställningen på blås & knåda.
• Följ oss på instagram via @dengemensammahjärnan och prenumerera på Konsthantverkspodden via Itunes, acast eller Spotify.
• Välkomna!

• Kristin Larsson är konsthantverkare med rötterna i den skandinaviska studioglasrörelsen. Redan som 15-åring började hon sommarjobba som på en glashytta och därefter har hon studerat på Kosta glasskola samt arbetat som glasblåsare i bl.a. Danmark, USA och Österrike. Hon har en kandidatexamen från Keramik och glasprogrammet på Konstfack samt en masterexamen från masterprogrammet Craft! 2019.
• En återkommande metod i Kristins praktik är att blanda glas med metaller,  ofta koppar, brons eller tenn. På så vis utmanas hantverkstraditionen inom glas, och sammanförandet av material leds till att nya uttryck hittas.
• I utställningen Kattguldet har hon vidare utforskat förhållandet mellan glas och tenn och hur dessa material kan användas för att forma, omforma och förhöja varandra.
• Hon inspireras av arkeologiska och naturhistoriska fynd som får oss att reflektera över vår korta existens på jorden och spåren vi lämnar efter oss, samt hur dessa förstås av efterkommande generationer.  Namnet Kattguldet är taget ifrån mineralen pyrit som även kallas kattguld, glimmer eller ”fools gold” på engelska. Den påminner om människans besatthet av att leta i marken efter skatter och hur vi gräver oss djupare och djupare efter råvaror till vår oändliga konsumtion. Liksom kattguldet efterliknar Kristin Larssons skulpturer någonting dom inte är. Ting som ser ut som skatter från en annan tid, värld och verklighet som hittats någonstans mitt i sin uppbyggnadsfas eller nedbrytningsprocess.

• Värld av glas
• Glober, sfärer och kollapsade former. Ett spänningsfält mellan inre och yttre världar. Inom räckhåll eller långt bortom? En värld, där skevhet samsas med värdighet.
• Skumglas, den industriella isoleringsprodukten av förkastat, återvunnet glas, utgör grunden. I mötet mellan det råa skumglaset och det klara, varma glaset från degeln sker reaktioner och nya världar uppstår. Glas som skulptur, film och projektion bygger en rumslighet där perspektiven växlar; mellan mikro och makro, mellan det greppbara och oändligheten.
• Ulrika Barr och Kristina Levén började jobba ihop under studietiden på Konstfack. I ett tätt samarbete rör de sig mellan traditionellt glashantverk och sökande experiment där de tillsammans utforskar hur glas skapar atmosfär och rum. Glaskonstnärsduon BarroLevén riktar sig till platser för paus, återhämtning och kontemplation.

Jag ser mina verk i utställningen som sagoillustrationer, en ordlös historia om en plats där jag trivs som bäst. Dit flyr jag när omvärldens hopplöshet kommer för nära. I min verkstad söker jag kontakt med mina material. Jag vill att det jag arbetar med, skall tala till mig. När jag beskrivit mitt arbete inför utställningen för andra, så har jag berättat att jag ville göra en tekanna till mina koppar med Kråkälvorna. Jag blev ”carried away” när arbetet tog fart. Jag hade precis tagit fram och fått ut de första kvinnliga Kråkälvskopparna ur ugnen, och börjat skulptera en råskiss som aldrig slutade att växa. Jag kände mig som en illustratör. Det tillkom nya figurer, och en saga tog form under mina händer. Översätter man uttrycket "carried away" ordagrant till "buren iväg", så var titeln på tekannan given, och den blev utställningens centrumpunkt. Detta är ett delmål. Fler figurer som hybrider mellan bruksföremål och små skulpturer, står i kö för att gestaltas. Målet är att hitta en artrikedom till en tebjudning som skulle kunna göra själve Hieronymus Bosch på gott humör.

• Under 1700-talet var porslinet ett exklusivt material och det var vanligt att använda porslinsfiguriner i dukningar vid fina middagsbjudningar. Skulpturernas motivvärld gestaltade dåtidens berättelser och ideal och de fungerade som samtalsobjekt i förmögna hem. I grupputställningen ”Conversation piece” på galleri blås & knåda presenterar 48 studerande från utbildningen Färg, form och hantverk på Nyckelviksskolan moderna samtalsobjekt i keramik som tar avstamp i figurintraditionen. Besökaren kommer att möta individuella tolkningar av vår tids stora och små frågor. Utställningen pågår onsdag 12 februari – onsdag 19 februari i övre rummet på blås & knåda.

• Rasmus Nossbring (Sverige) Aya Oki (Japan) Christopher Kerr Ayer (USA) Madeline Prowd (Australien) Megan Steljes (USA)
• Residence Together är ett nytt projekt initierat för att föra samman konsthantverkare för att utveckla sina och dela med sig av sina praktiker inom glas. Under två veckor i Maj 2019 samlades fem glasblåsare från olika delar av världen i Boda för att tillsammans förverkliga varandras idéer och tänja på gränserna för uppfattningen om materialitet. Gruppen är en sammansättning av utövare med omfattande kunskaper om glas och individuella praktiker där de både konstnärligt och hantverksmässigt utforskar glasets periferier och vägrar underkasta sig dess regler och normer. Målet var att arbeta fram ett material som speglar god hantverkskännedom, formgivning och konstnärlig kvalitet.

• Upplyst- en grupputställning med tema ljus.
• 11/1-9/2 2020
• Diana Butucariu Stina Lord Ulla Gustafsson Eva Skarbäck Normal Object Factory Simon Klenell Fredrika Linder
• Mingelkväll den 6 februari 17-20 under Stockholm furniture & light fair

• VINTERVÄRME
• "Naturligt ljus eller konstgjort ljus, vinterljus i Sverige är något annat än i Japan.  Ett ljus som gör stort intryck på mig. Jag vill med min keramik ge perspektiv och få människor att känna sig varma."
• Hisako Mizuno Jonsson arbetar mest med att gjuta i porslinslera. Parallellt med att göra unika organiska former producerar hon värmeljushållare i form av små hus. Det har under en period av tjugo år blivit många hus och efterfrågan är stor i både Sverige och Japan. Den första husmodellen tog form 2002 och idén kom från gamla hus på Öland. Öland är för Hisako en stor inspirationskälla.
• Till utställningen fokuserar hon på sina keramiska hus med olika stadsperspektiv.
• Hisako är född och uppväxt i Japan. Hon tog examen från Aichi University of the Arts and Music 1992 och fullgjorde keramik utbildning på Tajimi City Pottery Design and Technical center.  Hon kom till Sverige 2002 för att under 3 år fördjupa sitt skapande på Capellagården på Öland. Sedan 2005 driver hon sin verksamhet i den gamla porslinsfabriken i Gustavsberg och har sedan 2006 varit medlem på blås & knåda.

 

Lena Andersson, keramiker sen 45 år tillbaka, visar skulpturer i stengods och raku. ”Det som blev över” (Återbruk) Lena har under åren arbetat med skulptural keramik och offentliga utsmyckningar- både offentligt och privat. Här berättar Lena själv om sin process: -Jag arbetar gärna med ”bitar”. Platta kakel eller sådana jag formar själv och gör en gipsform för att kunna mångfaldiga dem. För säkerhets skull gör man alldeles för många bitar. Jag har nu i min verkstad lådor med överblivna bitar som bara tar plats. Det känns fel att bara slänga, så nu har jag försökt återvinna en del av dem och byggt fria skulpturer av bitarna. Både stengods och Raku. Spännande att se hur väggbitar kan bli något helt annat. Dessutom är det kul att se tillbaka och att minnas mina olika utsmyckningar och vart bitarna sitter. Alla har ju sin historia.

• AFLOAT
• Collaboration and exploration between and with two minds. What is happening then? Using modules and the titel afloat as a frame. One start building and the other continue. Will there be a hybrid when we play with the space in-between us?

---

• En temautställning med fokus i konsthantverkets avbildningstradition av frukt och mat. Verk som kan ifrågasätta vår relation till döden och önskan om evigt liv, frosseri och statusen i den välfyllda fruktskålen. Hur ser matens symbolspråk ut idag och hur förhåller den sig till kroppen?
• Utställare:
• Malin Floryd Welin
• Linda Karlsson
• Gunilla Kihlgren
• Ragnar Klenell
• Simon Klenell
• Anna Kåks
• Sara Lundkvist
• Rasmus Nossbring
• Emmeli Rolleberg
• Linn Sjöstedt
• Karol Zarbock

 

• Mönstra!
• Anna Broström Ek vill visa en variation av färgsprakande mönster på former med utgångspunkt i cylindern.  Hennes ambition är att ge den hårda porslinsytan en mjukhet som vore den täckt av textil eller tapet. Detta har varit hennes signum som keramiker i snart 20 år.
• Arbetsprocessen är lika viktig som resultatet. Hon ritar och klipper ut alla sina mönster för hand, vilket ger unika objekt där handens avtryck blir synligt. Det keramiska arbetet innebär mycket hoppfull förväntan från det att ugnsdörren stängs, tills det slutgiltiga resultatet visar sig många timmar senare. Det är det som driver Anna och hennes hantverk framåt.

• ”Feeling things”
• Installationen ”Feeling things” utgår ifrån ett fiktivt inre rum. Ett hemligt rum där allt är förskjutet och förvrängt, där vardagliga föremål fått liv och där varje objekt porträtterar en upplevelse. Det som är svårt att sätta ord på men som vi alla kan relatera till; vardagens kamp för att upprätthålla en yta som tillslut fallerar. De keramiska objekten är som kroppar eller karaktärer med sina egna personligheter. Klumpiga men samtidigt sköra väcker de vår sympati. Objekt att finna tröst i och en påminnelse om att allt inte alltid måste vara perfekt. En annan typ av ”conversation pieces” som uppmanar till en dialog om känslomässiga normer och vad som egentligen döljer sig bakom våra fasader.
• Fanny Ollas intresserar sig för den psykologiska aspekten av objekt och den känslomässiga relationen vi har till de föremål vi har omkring oss. I hennes praktik använder hon leran för att upptäcka och utforska visuellt berättande och för att ge form åt mentala tillstånd och aktivera känslor hos betraktaren. Hon jobbar ofta scenografiskt med rumsliga installationer där objekten samspelar för att tillsammans skapa en stämning eller berättelse. Hon kombinerar lerans lekfulla egenskaper med ett handgjort uttryck för att skapa ett formspråk som är både gulligt, humoristiskt och stundtals sorgligt på en och samma gång. Hennes arbete kan liknas vid att träda in i en surrealistisk fantasivärld i gränslandet mellan oskyldig saga och melankolisk dystopi, en värld där betraktaren själv uppmuntras till att upptäcka och skapa sin egna berättelse. Fanny Ollas tog sin masterexamen i keramik vid Konstfack våren 2018 och är sedan dess verksam i sin ateljé i Gustavsberg.

• Välkommen till årets sommarutställning som har tema havet. I galleriet skapar vi känslan av ett akvarium med hav, handel och skatter. Och guld! Såklart. Sommarutställningen är en medlemsutställning, så en stor bredd av verk kommer att visas.
• På havets yta har konstskatter färdats mellan olika världsdelar, berikat civilisationer kulturellt och ekonomiskt. En del seglatser nådde inte i hamn, de blev uppslukade av oceanen. Vilande på och integrerade med havsbotten, väntande på att bli upptäckt och utforskad av framtida generationer.
• I handelns kölvatten finns också ett mörkare stråk av konsekvenser. Utarmade naturresurser, utnyttjad billig arbetskraft och kvarlämnade restprodukter på land och i havet. Vi ställer också frågor om likheter mellan Ostindiska kompaniet och kolonialismens historia och kommersialismen idag? Varmt välkommen att besöka oss på blås & knåda!

• Gruppen Helsinki Fat Clay bildades år 2008 i samband med en keramikutställning i Helsingfors. Den består av konstnärer bosatta i södra Finland, både på landsbygden och i centrum av huvudstaden. Deras ålder, utbildning och konstnärliga genre varierar, men de förenas av det gemensamma arbetsmaterialet, leran. Gränsdragningen mellan bildkonst och konsthantverk ter sig idag allt mer artificiell och Helsinki Fat Clay kan ses som ett uttryck för lerans frammarsch på den moderna konstscenen.
• De främsta inspirationskällorna för finska konstnärer anknyter traditionellt till naturen; till element som skog, snö och vatten. Men i takt med konstens internationalisering har nya material, och alla de tekniker som modern teknologi omfattar, fått en mer framträdande plats. Industriell design, minimalism samt kontakter till Japan har sedan 1970-talet också inspirerat våra keramiker. Gruppen Helsinki Fat Clay är internationellt orienterad, och de flesta av konstnärerna har periodvis arbetat utomlands.
• Medlemmarna i Helsinki Fat Clay är sinsemellan olika både gällande teknik och formspråk. Några skapar stora kärlformer i grova chamottemassor och bygger vidare på traditionen från 1950-60 talen, den finländska konstindustrins guldålder. Andra skapar fria skulpturer glaserade i granna färger, en slags nutida postmodernism. Återanvändning av gamla tallrikar avspeglar dagens ekologiska tänkande, medan uppbyggande för hand i korvteknik är en evigt ung teknik som har sina rötter i primitiva kulturer och forntiden. Genom bearbetning av transparenta porslinsmassor uppstår bilder och ljuseffekter i mindre, mer intima verk. Helsinki Fat Clay representerar alltså ett brett spektrum inom keramikkonsten, men det konstnärliga uttrycket reflekterar alltid dagens samhälle och nutiden.
• Enskilda medlemmar har tidigare ställt ut separat i blås & knåda men detta är gruppens första gemensamma utställning i Sverige. Helsinki Fat Clay har tidigare ställt ut i bl.a. Museo Internationale delle Ceramiche i Faenza, Galerie Marianne Heller i Heidelberg, Keramikmuseum Westerwald i Höhr Grenzhausen samt Officine Sassi i Milano.
• // Åsa Hellman
• Erna Aaltonen bygger upp klassiska, slutna vasformer med naturnära färgtoner och intrikata ytstrukturer.
• Åsa Hellman inspireras av arkeologiska fynd och gör stora kärl med kraftfulla mönster och inslag av lysterglasyrer.
• Eliisa Isoniemi arbetar med porslinslera i lithophane teknik där bilder uppstår tack vare materialets transparens.
• Kirsi Kivivirta skapar minimalistiska väggplattor uppbyggda av otaliga små, mosaikliknande element.
• Heikki Rahikainen gör främst väggreliefer i stengods där mönster av ljus och skugga bildar abstrakta vävar.
• Johanna Rytkölä bygger upp sina verk i skivteknik och gör företrädesvis färggranna, abstrakta skulpturer.
• Caroline Slotte återanvänder gamla kärl och ger vintage material nytt liv genom bl.a. sandblåsningsteknik.

• Bärare
• .
• Vad är vi?
• Form och innehåll. Ett kärl, en behållare, ett rum.
• Gränslöst eller fullt?
• Fyllt till oändlighet. Släpper ut, ger bort, fyller på – redan fyllt?
• Föränderligt? Ibland, en del, lite grann.
• Okontrollerbart, alltid instängd.
• .
• Bärare av tidigare ägares innehåll.
• Inte självvalt, av slumpen valt.
• Tungt eller lätt?
• Tungt och lätt, aldrig enkelt.
• Olika i samma.
• Samma men olika, olika rum /rummen är olika.
• Att försöka se in när jag alltid är på insidan.
• .
• Maria Skärlunds utställning är en formberättelse om bärande. Objekten är inspirerade av de byggstenar som formar vårt biologiska skal; kött, senor och ben. Förvridna versioner av mänskliga kroppsdelar, eller varför inte bara alternativa. Det vi möter kanske väcker en känsla av obehag, men trots detta finns alltid lerans speciella skönhet där. Kärleken till ett material. Det svårdefinierade blandas med vackra starka färger och spruckna matta ytor. Objekten är en inbjudan att utforska filosofiska tankar om kropp och psyke, var gränserna mellan vårt inre och yttre går. Om det finns en gräns överhuvudtaget? Om allt som vi måste bära med oss genom ett liv.

• Öar
• Vattnet var grått, himlen var grå. Naturen hade dragit tillbaka sina färger och tiden tycktes stå stilla. Där, mitt i det grå låg de, öarna. En vibrerande svärta mitt bland allt det grå. Horisonten låg dold i dimman och de tycktes de sväva, omgivna av det grå. Speglingarna var nästan tydligare än berget i det stilla vattnet och där öppnade sig en värld som jag annars bara vagt kan förnimma. Det som döljs i speglingen, under ytan får vi sällan se. Det ibland det grå.
• .
• Lisa Wallert arbetar genom keramisk skulptur med materiella och rumsliga processer som aktualiserar görande, kropp, närvaro, frånvaro, livet och döden. Hennes arbete tar sin utgångspunkt i känslan av en kroppslighet, i relation till materialet, sin egen skörhet och alltings förgänglighet. Hon arbetar för hand i en svart lera som hon reduktionsbränner, vilket ger objekten en metallisk yta som för tankarna till en slags rustning med ett löfte om beständighet, som står i kontrast till materialets egentliga bräcklighet. Motsatsförhållanden, där olika ytterligheter förstärker varandra är en viktig del i hennes konstnärskap, både på ett konceptuellt plan men även estetiskt. Lisa Wallert kombinerar statiskt med organiskt, tilldragande och motbjudande, vackert och skrämmande, liv och död.

• Vad har en menskopp, delar av en trasig fläkt och en bit taggtråd gemensamt? Varsamt skulpterade i keramik, placerade i en behållare. Vad kan dessa föremål säga om världen vi lever i idag? Skulle en person om 500 år förstå vad de har använts till? Och av vem?
• Svaret går att finna i Nyckelviksskolans stafettutställning ”Tidskapsel” på blås & knåda under perioden 28 mars – 3 april. I utställningen visar 64 unga konst- och designstuderande på utbildningen Färg, form och hantverk sina olika tolkningar kring begreppen tid, form och samhälle utifrån det gemensamma temat ”Tidskapsel”.
• De studerande har under en 18 dagar lång keramikkurs avbildat tre bruksföremål som kan representera dem själva, Sverige och världen 2019 samt en kapsel vari föremålen är tänkta att förvaras för framtiden. Resultatet är en visuell kör av röster som genom lera beskriver elevernas tankar om vad som är utmärkande för vår samtid, i det stora och i det lilla.
• Under denna stafettutställning kommer det att vara tre olika vernissager:
• - Torsdag 28 mars kl 16-18 (hela Färg, form och hantverk gr 2 + Karin Askling, Elmer Blåvarg, Idun Kristoffersson, Molly Larsson, Otis Huss Lindström från Färg, form och hantverk gr 1)
• - Lördag 30 mars kl 14-16. Klockan 14.15 invigningstalar fil dr i konstvetenskap, Anna-Maria Hällgren utifrån temat och de studerandes arbeten (hela Färg, form och hantverk gr 4 + Felicia Ekblom, Molly Frösslund, Lea Norrman Firus, Rebecca Osser och Sara Jonason från Färg, form och hantverk gr 1)
• - Tisdag 2 april kl 16-18 (hela Färg, form och hantverk gr 3 + , Anna Hammarlund, Noomi Knape Pyk, Sofia Raftelis Nordin, Hannes Snällfot och Josefin Stuborn från Färg, form och hantverk gr 1)
• .
• Läs mer om Nyckelviksskolan: http://nyckelviksskolan.se/

• KÄRL

 

• Det jag söker i varje Kärl är det vackra och det enkla.

 

• Cylinderformen är enkel, alltid existerande men med oändliga möjligheter. Cylindern är en del av vår gemensamma kända formvärld, alla känner igen formen och godtar den som den är. Den klassiska cylinderformen har alltid existerat i människans historia. Därför är den här formen för mig väldigt konkret och tillräcklig i sig själv. Jag behöver inte tillägga något eller ta bort något. Den är tydlig och bär sig själv. Jag använder formen för mitt eget behov som ett blankt ark för att uttrycka olika emotionella tillstånd och därmed fyller jag dem med varsin ”historia”. Mitt arbete har utvecklats från ett behov av att intuitivt uttrycka mina upplevelser och känslor. När jag startade att bygga mina cylindrar för ca 6 år sedan insåg jag att det var det här jag alltid hade sökt men inte kunnat utföra, Det hade varit för mycket som stod i vägen, det hade varit för många konstruktioner och idéer om enkelheten, istället för att känna och erkänna den enkla enkelheten som jag upplever naturligt kommer inifrån mig själv i en process.

 

• I arbetet letar jag efter det vackra i denna enkelheten, i hur glasyren och formen fungerar tillsammans på rätt sätt. När just den enkelheten och tydligheten uppstår upplever jag att Kärlet kommunicerar, det har en karaktär och det berör mig. För att nå fram till den enkelheten måste jag befinna mig i den där obekväma zonen där jag utmanar mina egna begränsningar och går utanför min egen komfortzon. Där jag inte vet exakt vad som kommer att bli resultatet. Jag glaserar med kanske 5 – 7 olika lager av glasyrer, jag bränner ibland om arbetet upp till flera gånger med fler glasyrer. Och jag är aldrig helt säker på vad som blir resultatet. Ibland blir det totalt misslyckat och ibland kommer det ut något som är mycket vackrare än det jag hade kunnat föreställa mig. För ju mer jag vågar att går över ”gränsen” desto bättre och mer spännande blir ofta resultatet och varje Kärl får på det här sättet sitt helt unika uttryck av det vackra.

 

• Jag bygger mina Kärl för hand genom att ringla upp och modellera väggen. Jag bygger ca 5 cm per dag för att kunna bygga stora former med jämnt tunna väggar.

• Ett liv med glas
• blås & knåda och Gunilla Kihlgren vill hedra Eino Mäkeläs långa karriär som glasblåsare och årets 70 –årsdag.
• Eino Mäkelä började jobba som 15-åring på Notsjö glasfabrik i Finland. Sedan dess har han jobbat i många studioglashyttor i Sverige och utomlands med olika konstnärer och formgivare.
• Efter ca 10 år på Konstfack som tekniker och lärare, byggde han upp en egen glashytta i Österhaninge. De senaste 5 åren har Mäkelä och Kihlgren arbetat tillsammans i Kihlgrens glashytta i Hägersten. I utställningen visar han alster av egen produktion i båda fönstren.

• Gunilla Kihlgren jobbar med unika, skulpturala objekt i varmt glas med skalan som varierar från små inredningsobjekt till offentliga rumsliga gestaltningar. Hennes nya utställning i blås & knåda kombineras dessa skalor och leder till hennes perspektiv av konstnärligt arbete under 35 år.
• Ett visst formspråk har följt med i hennes konst genom åren. Vasformen har förändrats till massiva skulpturer och Aortan har representerat livskraft sedan ”Prinsessans boudoir” från året 1991.
• Gunilla Kihlgren har ställt ut i ett flertal gallerier och museum både i Sverige och utomlands. Hon gör mestadels av sina arbeten i sin glashytta men när det krävs speciella tekniker eller material, har hon jobbat med verkstäder i bl.a Tjeckien och i Italien.
• Vid sidan av ateljéarbetet har hon varit aktiv i flera konstnärsorganisationer och undervisat på Konstfack och Konstindustriella högskolan i Helsingfors.

• Minsta gemensamma nämnare
• Med utställningen Minsta gemensamma nämnare vill vi visa på den bredd som finns bland utövare inom glas. 5 konstnärer som alla arbetar med glas som konstnärligt medium men där uttrycken skiljer sig helt, den enda gemensamma nämnaren är materialvalet.
• Petra Thorgren
• Petra Thorgren är utbildad på bland annat Konstfack och KKH. Bor och har ateljé i Midsommarkransen utanför Stockholm. Har arbetat med skulpturala objekt, bruksföremål, installationer och gjutit fönster som utsmyckning. Blandar ofta material och tekniker.
• Om verken: Tecken delas ibland in i tre genrer; förenklingar (ikoner), tecken som är logiskt tolkningsbara, och sådana som alltid måste läras in. Det intresserar mig hur betydelse uppfattas och mening bildas. Något av verken är delvis färgat med neodymium och skiftar därför färg beroende på ljuset i omgivningen.
• Kristin Larsson
• Kristin Larsson är glaskonstnär med rötter i den skandinaviska studioglasrörelsen.
• Hennes praktik handlar ofta om att belysa maktstrukturer i samhället, gärna med en feministisk agenda och en ironisk underton.
• Hon blandar ofta glas med andra material så som koppar, tenn och brons för att utmana sig själv och traditionerna inom glasvärlden.
• Kristin har examen från Konstfacks kandidatprogram i keramik och glas och går för nuvarande på masterutbildningen Craft!
• Om verken: Till Utställningen Minsta gemensamma nämnare har jag fortsatt att utforska materialmötet mellan glas och koppar. Jag vill experimentera med motståndet och samspelet mellan de två olika materialen. Jag är även på jakt av att fånga känslan av rörelse och liv i glaset och kopparen som materialen har i flytande form när jag arbetar med dom, men även känslan av tid och förfall. Skulpturerna är organiska, blänkande, äckliga men framför allt i ständig rörelse.
• Ammy Olofsson
• Ammy Olofsson tog masterexamen från Konstfack 2016. Hon har ateljé på Glasbolaget i Bro som är en glasstudio som hon driver tillsammans med Erika Kristofersson Bredberg.
• Utöver sitt eget konstnärskap är hon också medlem i den feministiska glaskonstnärsgruppen BOOM!
• Om verken: Jag jobbar ofta med kombinationen glas och elektronik och utforskar materialets egenskaper både från ett konstnärligt och ett tekniskt perspektiv. Koppar är en av få metaller som är kompatibel med glas, koppar är även den metall som oftast används för att leda ström i kablar eller på ett kretskort. I utställningen visar jag skulpturer med koppartråd i. Dessa är också elektriska kretsar där glaset utgör ett tredimensionellt kretskort. I filmen Variabelt motstånd har glaset fått ersätta en komponent i den elektriska kretsen – motståndet. När glas är smält leder det ström men när det svalnar och stelnar ökar motståndet i materialet mer och mer tills glaset till slut upphör att leda ström helt och istället blir en isolator.
• Rasmus Nossbring
• Rasmus Nossbring började som glasblåsare vid Reijmyre Glasbruk 2007 och arbetade där i produktion och med framtagning av konstglas åt glasbruket fram tills 2014 då han började sin utbildning vid programmet Keramik och Glas på Konstfack. 2017 tog han sin kandidatexamen från Konstfack och skapar sedan dess sina skulpturer och uppdrag i glashyttan STHLM Glas i Gustavsberg.
• Om verken: I sitt arbete utforskar Rasmus vardagliga händelser såsom rutiner, drömmar och social dynamik. Som konsthantverkare är görandet i glashyttan en viktig del av processen och stor källa till drivkraft och inspiration för honom. Inför denna utställning har han arbetat med mötespunkter mellan gamla och nya hantverksmässiga traditioner och uttryck.
• Yoko Yamano
• Yoko Yamano's main occupation is mass-produced craft and everyday items in clear glass. Inspiration comes from people’s behaviors. She enjoys creating works with a noticeable but unforced human touch, like the slight distortion found in a single line pencil-drawing, that escapes calculated intention.
• /
• Yoko Yamanos huvudsakliga praktik handlar om massproducerat hantverk och dagliga föremål i klart glas. Inspirationen kommer från människors beteende. Hon tycker om att skapa verk med en märkbar men otvingad mänsklig beröring liksom linjen i en blyertsteckning, som med en lätthet förvränger men samtidigt porträtterar verkligheten.
• Om verken: In “collect & scatter” I have tried to create works that lets people enjoy an accentuated play of light and shadow in their own environments. The patterns are made by shadows of wire-net projected through a glass object with varying thickness and refractive qualities. By entrusting the owner to decide how it is placed, the owner can individualize it by making it part of their unique compositions.
• /
• I "collect & scatter" har jag försökt att skapa verk som låter människor njuta av ett accentuerat spel av ljus och skugga i sina egna miljöer. Skuggornas mönster skapas av trådnät översatta till glas med varierande tjocklek och brytningsegenskaper. Genom att överlåta till ägaren att bestämma placeringen kan denne individualisera verket genom olika unika kompositioner.

• Vernissage lör 12 jan 11-16
• Lasse Frisk
• 12 - 30/1 2019
• Efter att ha haft förmånen att vistas i och studera olika kulturers keramiska konst och traditioner, främst i Indien och Mexiko, så har jag fått ett friare förhållningssätt till mina arbeten. Vad som är självklart att göra i en kultur kan kännas främmande i en annan. Just detta har inspirerat mig till arbetet i denna utställning som har namnet Utanför formen. Det har gett mig en frihet att skapa efter mina personliga erfarenheter och kunskaper.

• Vernissage lör 12 jan 11-16
• Ahlin & Lehtonen
• 12 jan - 20 feb 2019 I ÖVRE RUMMET
• För sjunde gången är Ahlin & Lehtonen gästutställare på blås & knåda med utställningen ”LOOP”. De visar en cirkulär rörelse med "glas och ljus” samt leker med fjädrar förseglade i glaset, en LOOP.
• Första gången Birgitta & Sirkka visade sitt sätt att arbeta med glas var 1985 med utställningen ”Speglat förseglat”, därefter kom ”Mitt i Prick” (1988), ”Fin i Kanten” (1994), ”Kross” (1998),”Hopp ut” (2005) och senast ”Varken eller..” (2012)

Julutställning med blås & knådas medlemmar skyltad av Synnöve Mork.

• Allt är nära, allt är långt ifrån
• Samspelet mellan ljus och glas intresserar Fredrika. Ett material som lyfts av ljuset och bär många kontraster och motsatser inom sig.
• Hon arbetar med gestaltningar för publika miljöer. I platsspecifik konst värdesätter hon den kreativa dialog som uppstår mellan tanken, platsen och utförandet. I samspelet med glas och ljus, ofta i kombination med akryl, utnyttjar hon materialens immateriella värden och egenskaper och med dessa önskar hon gestalta kontrasten mellan det direkta och indirekta, det osynliga och synliga, lager och dimensioner.
• Glaset har förmågan att ge mycket men ändå inte dominera. Fredrikas gestaltningar skapar kontrastfulla möten med det offentliga rummet och dess arkitektur. Arbeten som känns meningsfulla då de kommer många människor till del.

• BOOM! är en kvinnoseparatistisk glasgrupp som har som mål att skapa nya förutsättningar för en feministisk plattform inom konsthantverket glas. Vi vill bryta strukturer och normer, bredda synen på glas samt stärka framtidens glasscen.
• Gruppen består av fem kvinnliga konstnärer Nina Westman, Erika Kristoffersson Bredberg, Matilda Kästel, Ammy Olofsson och Sara Lundkvist.
• Nu släpper BOOM! sin andra bok Utgåva 2 - Empowerment En bok med dokumentation och recept hur en bygger en mobil glasstudio med illustrationer av Emma Rendel.

Jag visste redan som barn. Jag visste och andra anade. Då kunde jag inte sätta fingret på det men Idag är det lika självklart som att andas och äta. Jag får älska vem jag vill och jag får ligga med vem jag vill, jag får gifta mig och skaffa barn. Men det som, för mig är så självklart, har inte alltid varit det för andra, vissa ser det fortfarande som onaturligt och groteskt och de rättigheter som så många icke heterosexuella har kämpat för kan, och får-, aldrig tas för givet. Jag växte upp på landet, utanför en mindre stad och under en lång tid haglade glåporden över mig. Jag klädde på mig allt fler lager med masker och lögner och blev till slut en enda charad. Som vuxen känner jag mig säkrare och tryggare i vem jag är, men i vissa (om än väldigt få-) lägen åker maskerna på igen. Jag vill därför skapa ett rum där alla får vara sig själva, där jag delar med mig av erfarenheter och känslor, och blottar min hud så att du som betraktare kan ta del av vem jag är, men också ställa dig själv frågan vem du faktiskt är.

Jag har ett speciellt minne från när jag var 8 år gammal. Det är tidigt 1970-tal och pappa eldar i den stora kinesiska brännugnen uppe på Hallandsåsen. Det är höst och luften är krispig och klar. Röken bolmar ur skorstenen och veden knastrar. Pappa är fokuserad, lugn och glad. Jag tänker på det nu när jag börjar elda i min raku-ugn tidigt på morgonen. Elden tar sig fint och snart står en vacker eldkvast ur skorstenen. Fåglar kvittrar, solen börjar värma och en mjuk vind får träden att svaja. Jag är fokuserad, lugn och glad. Sommarens eldningsförbud gjorde dock att min tidigare planering havererade. En kort stund av panik och ångest över att inte hinna färdigställa utställningen drabbade mig. Men sedan läste jag om de brinnande skogarna. Elden förgör men skapar också nytt liv. Lyssnade på nyheterna om de nya växter och insekter som kommer efter bränder. Träd som växer som de vill och skapar starkare skogar. Ur elden till nya liv. Förändring. Ur ugnens tusengradiga hetta bär jag varsamt ur lågorna en vas med andra skiftningar än jag tänkt. Jag accepterar snabbt resultatet, gläder mig och blir lugn. Cecilia Kraitz, augusti 2018

Att iscensätta en dröm: minst fem månader om året är mörkret och kylan snudd på outhärdliga och mitt liv är en ständig balansgång med hoppet om våren på den ena sidan och uppgivenhet och irritation över att vara född- och bo i – detta ogynnsamma klimat på den andra. Mitt enda sätt att hantera detta helvetesgap till vintrar är att resa bort – fysiskt, eller i tanken. I det här projektet bygger jag upp ett happy place, en värld jag kan stå ut med då Sverige är som mörkast. Men även hit hittar mörkret in och kontrasterar till det skira och finstämda med det makabra. Ocensurerad: har du någonsin funderat på vem du egentligen är? Funderat så hårt och intensivt att tanken fastnar – som när man upprepar ett ord så många gånger att det till slut låter fullständigt fel och all logik kring det är som bortblåst? Hur man än uttalar det tyr det sig främmande. Omättlig, omåttlig, sexuell, sensuell, tvetydig, tvärsäker, dekadens och blåmärken… Den här utställningen är ett försök till att skala bort fasaden och skapa och bjuda in till ett rum där allt kan och får hända.  

• Helt enkelt
• I den här utställningen har Carin Nordling kommit tillbaka till de enkla grundformerna.
• Carin återupprepar en enkel mönsterdekor. Hon förenklar, genom att hitta en minsta gemensam nämnare för form, dekor och material. Färger som svart, vitt, grått och rost. Former som cylindrar och klot. Mönster som streck, cirklar, prickar och spiraler. Tillsammans blir det en helhet.
• Carin Nordling har under sina 33 år som keramiker haft 5 separatutställningar på blås & knåda.

• STÄNGT:
• Söndagar & måndagar fr.o.m 2 juni - 20 augusti
• Nationaldagen 6 juni
• Midsommarafton & midsommardagen 22-23 juni
• v.27 & v.28