Blås&Knåda

Kärl i lera, till Angela. Leran, ytorna, det öppna kärlet. Ovala former, som ibland blir mer rundade, mönster och relief. Variationer, där ett objekt leder vidare in i nästa. Jag har arbetat med former som kommer inifrån, får en kroppslighet. Kärlet, behållaren som en skulptural form, men också något som kan innehålla. Den matta ytan mot den glaserade blanka, spår och avtryck i lera. Som att sakta omslutas av något, med handen stanna i en beröring, andas långsamt. Mina former är handbyggda, kavlade och ringlade. Jag arbetar i en rödlera, som jag målar och dekorerar i skikt på skikt innan glasering och bränning. Det finns något känsligt, jordnära i lergodset som alltid tilltalat mej. Ibland vill jag stanna, hejda tiden när leran ännu är fuktig, engoberna glänsande. Jag vill att något av processen ska finnas kvar i föremålen, som märken, tecken, en organisk känsla. För mej är de här kärlen en slags artefakter, skulpturala, men ändå alltid en skål, något som öppnar sig. Min utställning är också en tillägnan till min vän Angela, som inte längre finns här, en form av tankar och meddelanden genom tiden. Som att det blir alldeles stilla och är en av sommardagarna när vi ror ut på sjön. //Anne-Beth Borselius, 19 sept. 2015