Blås&Knåda

Jag har ett speciellt minne från när jag var 8 år gammal. Det är tidigt 1970-tal och pappa eldar i den stora kinesiska brännugnen uppe på Hallandsåsen. Det är höst och luften är krispig och klar. Röken bolmar ur skorstenen och veden knastrar. Pappa är fokuserad, lugn och glad. Jag tänker på det nu när jag börjar elda i min raku-ugn tidigt på morgonen. Elden tar sig fint och snart står en vacker eldkvast ur skorstenen. Fåglar kvittrar, solen börjar värma och en mjuk vind får träden att svaja. Jag är fokuserad, lugn och glad. Sommarens eldningsförbud gjorde dock att min tidigare planering havererade. En kort stund av panik och ångest över att inte hinna färdigställa utställningen drabbade mig. Men sedan läste jag om de brinnande skogarna. Elden förgör men skapar också nytt liv. Lyssnade på nyheterna om de nya växter och insekter som kommer efter bränder. Träd som växer som de vill och skapar starkare skogar. Ur elden till nya liv. Förändring. Ur ugnens tusengradiga hetta bär jag varsamt ur lågorna en vas med andra skiftningar än jag tänkt. Jag accepterar snabbt resultatet, gläder mig och blir lugn. Cecilia Kraitz, augusti 2018