Förtvivlan
Förtvivlan Linda Karlsson
  • Förtvivlan, läkande vandring
  • Svenska kyrkan, Frustuna kyrka Gnesta, 2020
  • När jag satte mig ner och började tänka på vad jag ville tillföra den läkande vandringen 
var det platsen för förtvivlan som talade till mig. Jag fick gåshud och kände tydligt 
känslorna jag kännt när jag mist nära och kära, både unga som gamla. Döden känns otroligt orättvis och svår att förstå, samtidigt har jag landat i att döden är utom vår kontroll och jag känner starkt att varje människa ung som gammal har en bestämd dödsdag då tiden är inne. Oavsett vad vi gör går den inte att rubba.
  • Länge ville jag tro att jag kunde hålla mig borta från döden, bli odödlig. Men när jag miste en fullt livsglad och inspirerande person som helt utan förvarnande tecken tog sitt eget liv. Då accepterade jag att okej, : våra liv ÄR sårbara och även fullt friska försvinner då tiden är inne. Man känner sig maktlös och förtvivlad, man förstår inte, man vill inte acceptera och man behöver inte. Men när man landar i sin sorg är man redo att lägga fokus på att den döda funnits och levt ibland oss. Ändå fortsätter sorgen och den behövs olika länge. Alla har olika sätt att hantera sin förtvivlan i sorgeprocessen. Jag har inspirerats av hur man i Mexico förhåller sig avslappnat till döden. Döden är en del av livet och det enda som tids nog alla går igenom. Jag har varit i Mexico och upplevt Dia de los muertos (deras allhelgona firande). Där är inte döden skräckinjagande eller sorglig. Kyrkogården är en samlingsplats för glädje och minnen. En plats för fest! Minnena är många och blir till färgklickar i vårt inre. Ingen kan ta känslan av ett minne ifrån oss. Det finns oändligt många minnen. Man minns allt från leenden, ilska, dofter, närvaro, distans, känslan av att längta. Oberoende av minnets karaktär hjälper det oss att förminska det svartaste sorgemörker. Det blir ljusare och ljusare för att ibland gnistra och glimma i olika färger. Tillslut landar man i glädjen över att ha haft sina nära och kära i sitt liv. Precis så vill jag att FÖRTVIVLAN ska vara.
  • För att ta sig ut ur det mörka som sorgen omsluter oss i behöver vi gråta. Tårarna förlöser själen och ger tillbaka den dess färg och den kan börja spraka likt regnbågen. Min gestaltning bidrar till att hjälpa den sörjande och erbjuder en plats till att ta hand om sorgen genom att hukande vila på en form som fångar upp tårarna och leder dem ner för att förenas med en regnbågsdroppe. En lättnad kommer och det blir lite lite lättare för varje tår som faller. Gestaltningen består av tre delar som tillsammans bildar en plats. Regnbågsportalen kan man gå igenom och bestämma sig för att på andra sidan komma ut med mer kraft och energi för att möta vardagen. Bli redo att vandra vidare och insupa hopp och tröst längs den läkande stigen.”
  • Material: Porslins och stengodsmosaik på glasfiberstommar.
Portalen är drygt 2m hög.
Vill du ser mer UTSMYCKNINGAR ?