Blås&Knåda

Jag ser mina verk i utställningen som sagoillustrationer, en ordlös historia om en plats där jag trivs som bäst. Dit flyr jag när omvärldens hopplöshet kommer för nära. I min verkstad söker jag kontakt med mina material. Jag vill att det jag arbetar med, skall tala till mig. När jag beskrivit mitt arbete inför utställningen för andra, så har jag berättat att jag ville göra en tekanna till mina koppar med Kråkälvorna. Jag blev ”carried away” när arbetet tog fart. Jag hade precis tagit fram och fått ut de första kvinnliga Kråkälvskopparna ur ugnen, och börjat skulptera en råskiss som aldrig slutade att växa. Jag kände mig som en illustratör. Det tillkom nya figurer, och en saga tog form under mina händer. Översätter man uttrycket "carried away" ordagrant till "buren iväg", så var titeln på tekannan given, och den blev utställningens centrumpunkt. Detta är ett delmål. Fler figurer som hybrider mellan bruksföremål och små skulpturer, står i kö för att gestaltas. Målet är att hitta en artrikedom till en tebjudning som skulle kunna göra själve Hieronymus Bosch på gott humör.