VÅGLÄNGDER
10 april - 5 maj 2021
Vernissage lördag 10 april 11-16
Våglängder
  • Ammy Olofsson är glaskonstnär med masterexamen från Konstfack. Sedan 2016 arbetar hon med blåst och varmskulpterat glas i kombination med elektronik. 2017 började hon att experimentera med glas, elektronik och ljud tillsammans med ljuddesignern Alexandra Boutsi.
  • .
  • I Våglängder har Olofsson inspirerats av glasets materialegenskaper, både ur ett naturvetenskapligt, materialtekniskt och ett konstnärligt, estetiskt perspektiv. Hon samplar olika elektriska kretsar från primitiva synthar och överför dem till glasskulpturer. Glasskulpturerna kopplas ihop med varandra till en större organism, en futuristisk amöba, en dröm om en föränderlig modulärsynth bestående av enbart glas, flätade koppartrådar och enskilda elektriska komponenter lödda direkt mot glaset.
  • .
  • Våglängder är lika delar en ljudinstallation, ljusinstallation och ett elektriskt glaskonstverk där ljuset spelar på glasinstrumenten, både visuellt och hörbart. Ljud spelas upp genom en högtalare bestående av enbart glas, koppartråd och magneter. Toner skrapar svagt mot hårda planglasskivor som emot sin vilja får agera högtalarmembran. Former och ljudkaraktär styrs av materialet samtidigt som varje elektrisk krets är planerad in i minsta detalj. Våglängder är experimentell Lo-fi där ambitionen att utmana materialet glas hela tiden är viktigast.
  • .
  • I mitten av 1700-talet skapade Benjamin Franklin sin glasharmonika – ett instrument uppbyggt av blåsta glasskålar som roterar på en gemensam axel och spelas på genom att man rör kanterna med fuktade fingrar. Dess popularitet blev kortlivad, kanske på grund av praktiska problem som att få den att höras tillsammans med de andra instrumenten i en stor konserthall, eller kanske på grund av ryktena som fanns kring instrumentets påverkan på den som spelade eller lyssnade. Glasharmonikan påstods försätta musikern i ett mörkt, melankoliskt tillstånd, göra lyssnare sjuka och deprimerade och i värsta fall galen om man inte var tillräckligt försiktig. I början av 1800-talet hade man nästan helt slutat använda instrumentet.
  • .
  • Utställningen Våglängder är ett nedslag i ett projekt jag har arbetat med sedan 2017. Jag var artist in recidence på Royal College of Art i London och träffade där Alexandra Boutsi som är ljuddesigner. Jag hade i mitt examensarbete från Konstfack 2016 arbetat med glas i kombination med elektriska kretsar och vi bestämde oss för att tillsammans utforska ljud i kombination med glas och elektricitet.
  • Glas har en unik, skör resonans, ett tunt men unikt ljud, som kan upplevas som både vackert och obehagligt. Jag och Alexandra Boutsi ville undersöka möjligheterna för materialet genom att utforska dessa kvaliteter när vi 2017 skapade My Great Gizmo, en fungerande högtalare i glas enbart uppbyggd av glas, magneter och koppartråd. My Great Gizmo visades under 2017 på National Liberty Museums (Philadelphia, USA) utställning Sound + Vision, då tillsammans med en mp3spelare som spelade upp ett specialgjort ljudverk. I Våglängder använder jag My Great Gizmo för att spela upp ljud skapade av elektriska kretsar. Jag har till utställningen tillverkat ett instrument inspirerat av en theremin men som reagerar på ljus samt en primitiv synth med ljuskänsliga osillatorer och en sequencer.
  • Koppar är en av få metaller som är kompatibel att kapsla in i smält glas, koppar är även den metall som används i kretskort och kablar för att   leda elektricitet. Glaset isolerar från elektricitet och därför har jag valt att använda glasskulpturer istället för kretskort i plast för att skapa de elektriska instrumenten. Elektriska komponenter är lödda direkt på glasskulpturerna och betraktaren kan på så vis utforska kretsen fritt och följa det som vanligen ligger gömt inuti elektriska apparater. Allt glas har formats varmt i en experimentell och intuitiv process i glashyttan, samtidigt som koppartrådarnas placering inuti glaset hela tiden är noga uträknad. Exakt planering och stor precision med koppartrådarna krävs för att få kretsen att fungera. Den inneslutna kretsens uppbyggnad påverkar objektens formgivning men det varma glasets naturliga rörelser formar också det slutgiltiga resultatet. Som en symbios av form skapad av strikt funktionella skäl och ett fritt flödande material.
  • Glasets materiella egenskaper innefattar förutom resonansen och förmågan att isolera elektricitet också förmågan att sprida och bryta ljus. Glas används i optiska instrument för dess höga precision, i kristallkronor för att det sprider ljuset vackrare än plast och är det enda material som låtit människan se ljuset från stjärnor längre bort än vad blotta ögat når. Min installation är därför både en ljudinstallation och en ljusinstallation där ljuset spelar på glasinstrumenten, både visuellt och hörbart. Ljuset är stråken som spelar på glaset men en stråke som kan komma åt även genom att lysa genom själva instrumentet på grund av dess transparens.
  • Det här är ett pågående projekt, en futuristisk amöba, en primitiv, fragmenterad synth, en sciencefictiondröm, ett lågteknologiskt, växande modulärinstrument av glas i sitt första utvecklingsstadie. Livet uppstod under vattnet när ljuset sipprade in. I ett dunkelt, blått skuggspel eller ljusspel utspelar sig Våglängder. Benjamin Franklins glasharmonika har här morphat till ett elektriskt experiment men materialets sällsamma våglängder är de samma.
  •
Vill du ser mer UTSTÄLLNINGAR ?